vart tog mitt fria följ vägen. Upptäckte i torsdags på tävlingsträningen att fria följet försvunnit någonstans vinter. Criiz gick alldeles för långt fram, var fullkomligt ointresserad av vad vi pysslade med osv. Nåväl det var första gången på länge han gick med kommendering o andra hundar på planen bredvid. Vad vi gjorde mer den kvällen har jag redan förträngt. Lördagseftermiddagen tillbringade vi vid nya ridhuset i Fagersta på invigning. Vi hade en liten uppvisning jag o 4 st till, totalt orepeterat men det löste sig. Vi visade lite moment osv. Det imponerar på de flesta att hunden inte sticker när den är lös o att den kan skälla på kommando. Söndagen var vikt åt spårträning o det var ett helt ljuvligt väder. Sonny hade gått ett spår åt Criiz o det var alldeles lagom långt med lite kluriga uppgifter bla en cirkel som han sorterade bort o fortsatte på sitt spår. Utskjutet tyckte han var lite kul, men hittade något annat som fortsatt där Sonny vänt. Jaja det ordnade sig till slut, men han blev trött i värmen. Så igår kväll hade vi 3 st stjärnor som återstår date med Åsa, jag för att hitta mitt borttappade Fria följ. Inte hittade jag det, men kanske en lösning, kortkoppel o mycket stegsekvenser så han sitter där han ska. För mig känns det som han har försvunnit när jag inte snubblar över honom. Nu blir det hårdkörning hela veckan med bara det, så får vi se om han kan komma tillbaka till rätt position. Nu har jag iaf anmält till 3 st högre spår i slutet på maj-början på juni men det är nästan så man önskar att man blir bortlottad så man kan träna lite till. Kallas det prestationsångest eller.....?